TrailCamp

I lördags, den 6 maj, var det åter dags för ett nytt TrailCamp på Skärbäcks gård som ligger inom Åkulla bokskogar. Ett oerhört vackert område med runt 10 olika naturreservat som består av ljusa bokskogar och trolska mossklädda granskogar och därtill ett tjugotal utspridda sjöar. Ett paradis för löpare, cyklister och vandrare.

Vi samlades på gården kl 09.00 för en kort genomgång av dagens upplägg. För ovanlighetens skull var vi bara 8 deltagare i år, det brukar ligga på mellan 20-30 personer då lägret ligger bra i tiden som en uppladdning för löpare som ska springa Göteborgsvarvet. Men den här gången var det ett litet gäng som stack ut på första rundan runt halv tio.

Förmiddagspasset blev en 14km tur upp längs med Lillesjön, över till Kalvsjön för att sedan fortsätta upp runt Valasjön och ner via Grytsjön och Lillesjön igen. 20 grader varmt, nästan helt vindstilla, spegelblanka sjöar och fågelkvitter som enda ljud utöver våra egna löpsteg. Helt fantastiskt att glida fram i terrängen och prata löpning, utrustning, löpteknik osv med likasinnade och bara njuta fullt ut av friheten.

 

Efter en kanonlunch utomhus på Öströö Fårfarm gick vi ut för pass nummer två vid 14.30-tiden. Första kilometern på ett dubbelpass är ofta lite stel, men den här gången kändes det ganska bra redan från start. Vi stack iväg på en tur runt Skärsjön, upp ovanför Rörsjön, över till Bexellstigen runt Grytsjön och ner via Lillesjön igen. Totalsträckan för det andra passet slutade på 16,5km men jag hade haft krafter nog att kunna fortsätta många km till. Det är grymt skönt att ha kommit till det stadiet i träningen att det även efter 30km finns mycket kraft kvar. Det intressanta efteråt var att träningseffekten på de båda passen låg på 2,4 resp 2,8 vilket är ganska lågt för mig på den här distansen. Det är ett gott tecken på att kroppen har anpassat sig till mängdträningen.

Utöver den natursköna rundan med lite mer tekniska stenpartier än den förra rundan, var det som stack ut mest att jag höll på att lämna skogen bakom mig med endast en sko kvar på fötterna. Vid ett lerigt parti fastnade ena skon och det var med nöd och näppe jag kunde se den nertryckt i leran. Det hade varit mycket intressant att se hur det hade löst sig om skon hade suttit några centimeter längre ner och täckts helt och hållet.

Som tidigare camper så var det här en enorm energy boost och man samlar kraft för flera veckor framåt. Och liksom tidigare tillfällen hade vi otrolig tur med vädret. Klarblå himmel och behaglig temperatur, på snudd för varmt. Men med tillräckligt med vätska var det inga problem att klara båda passen. Något jag förmodligen hade tyckt varit jobbigare för ett par år sedan.

Förhoppningsvis var det här inte sista campet, men med tanke på uppslutningen vet man ju aldrig. Men jag är förmodligen tillbaka i de här skogarna redan nästa helg för en riktig långkörare. Just de här veckorna när boken slår ut är det osannolikt vacker här.

På rätt väg igen

Efter att ha lagt mycket fokus på stretch och styrka för min högerfot, och medvetet dragit ner på löpningen till ett minimum har jag nu sedan mars månad äntligen kunnat trappa upp och öka antalet pass. Eller förresten, "mycket" stretch och styrka var att ta i. Jag har haft alldeles för dålig disciplin och bara gjort mina övningar sporadiskt. MEN jag har tagit det lugnt med löpningen i alla fall.

Summerar man passen efter Ultravasan i augusti så har jag gjort totalt 18 pass senaste halvåret, inklusive Kullamannen och Bocksten Trailrun Winter. Så lite löpning har jag inte haft på flera år. Men vilan och den lilla fokusen jag har lagt på bla stretch har ändå givit resultat. I mars kunde jag gå upp till 2-3 pass/vecka och nu i april har jag kört 3-4 pass/vecka. Jag har dessutom kunnat köra några 20-kilometare utan några som helst problem eller känningar efteråt och det är fantastiskt skönt.

Löpningen den senaste tiden har förlagts uteslutande till skogarna runt omkring Stättared, Dran och Åkulla (bortsett från passen jag kör på lunchrasterna i skogen en liten bit från mitt jobb). Jag försöker lära mig lite nya stigar i Åkullaskogarna som är fantastiskt vackert året runt. Det ena vackra naturreservatet efter det andra avlöser varandra och det är en härlig blandning med bokskog och trolsk granskog och mängder med glittrande sjöar mitt i.

 

 

             

 

Den kommande perioden hoppas jag kunna fortsätta att stärka mina fotleder och även bli duktigare på att stretcha övriga kroppen samt lägga in mer styrka åt framför allt knän, lår och vader. Det är ju fortfarande det där med disciplinen som måste jobbas på... När det gäller löpningen blir det fortsatt 3-4 pass i veckan, där jag ska försöka få till ett längre pass varannan helg. Gärna med många höjdmeter som träning inför i första hand Hallandsultra 50k men i förlängningen också inför UltraVasan 90k och Kullamannen till hösten där jag har blivit medlockad att springa Himmel-Hav-Helvete som är 160km och har 4000 höjdmeter (tror jag). Så det kommer att bli många rundor i den backigaste slingan häromkring, Skogsbostigen, med sina 300hm på 5,5km. Än så länge har jag nöjt mig med 2 varv, men snart får det utökas till 3-4 varv och kanske 5-6 varv framåt hösten. Huvaligen!!

Kvällslöpning

Igår fick jag uppleva den absolut bästa löpturen jag har haft på flera månader. Jag fick en förfrågan från Mattias Skärbäck om jag ville hänga på honom och Mikael Nilsson när de skulle reka 10km-banan inför Bocksten Trailrun Winter som går om två veckor i Åkulla bokskogar. Självklart ville jag det om jag bara kunde komma loss i tid. Det fanns chans till lite snö och jag lovade ta med kameran och GoPron för att se om vi kunde få till några trevliga bilder inför loppet.

Det blev lite stressigt och jag fick smita en halvtimme tidigare från jobbet för att över huvud taget hinna hem och hämta kläder och kameror och skynda mig till Åkulla friluftsgård där vi skulle ses 18.00. Men redan när jag var på väg till mötesplatsen började lugnet infinna sig och jag kände att det här kommer att bli en grym kväll. Det var helt vindstilla och snöflingorna singlade ner mot marken.

Efter lite snack och några snabba bilder vid friluftsgården stack vi ut på banan och herrejösses vilken njutning. Att springa i becksvart mörker och bara följa en snöig stig som lyses upp av pannlampan är snudd på en religiös upplevelse. Det känns som om man flyter fram i rent välbefinnande och det är så otroligt vackert att man bara vill stanna upp, släcka pannlampan och insupa stillheten. Vilket vi också gjorde ett flertal gånger under kvällens pass. Det blir verkligen totalt svart och tyst när man släcker ner och man känner sig ganska ödmjuk till naturens storhet.

Det blev ganska många foto- och filmstopp vilket också var meningen, men jag hade verkligen ingen 

brådska med att skynda på utan ville dra ut på tiden så länge det bara gick. Vi tillbringade närmare två timmar i skogen, och det var en helt magisk upplevelse som jag kommer att leva länge på. Jag satt förmodligen med ett fånigt leende på läpparna hela vägen hem och när jag kom hem fanns ingen tid att förlora - MÅSTE SE PÅ ALLA BILDER OCH FILMER DIREKT! Nu kan iofs bilderna och filmerna inte göra stämningen riktig rättvisa men vi fick till några riktigt bra filmklipp som nu ska klippas ihop till en liten reklamfilm inför BTR Winter.

För de som inte har provat på mörkerlöpning i skogen, med eller utan snö, så är det något jag verkligen rekommenderar. Man blir ett med stigen på ett helt annat sätt än under ett vanligt pass. Allt som händer vid sidan om försvinner i mörkret och tystnaden är så kompakt att man nästan kan ta på den. Magiskt - ett ord som knappt räcker till i sammanhanget!

På gång igen

Efter en period utan löpning och med endast rehab i form av stretch, yoga och laserbehandling av foten känner jag att det äntligen börjar gå åt rätt håll. Jag hann med ett par korta löppass i slutet av december innan en förkylning stoppade mig första veckan i januari. Men idag fick jag komma ut på en 12-kilometare innan frukost och fick känna på lite snö- och islöpning. Vissa partier var ganska lättsprungna där regnet hade kommit åt att smälta undan snön, medan vissa sträckor var rejält hala och knaggliga. Det var faktiskt lättast att springa där det var ren blankis där jag fick riktigt bra grepp med dubbarna.

Närmaste tiden kommer jag att fortsätta med stretchövningar, balansövningar och 2-3 lugna löppass i veckan. Foten är fortfarande ganska stel så jag vill inte riskera något genom att trappa upp löpningen i dagsläget. Dock är det helt ofarligt ATT springa på den enligt mina experter som har hjälpt mig den senaste tiden, så länge jag inte känner att det gör mer ont efteråt. Sen om inget oförutsett händer kommer jag att trappa upp löpningen i februari igen. Tålamod...

Det är dock svårt att ha tålamod när man bara vill ut i skogen igen. Särskilt nu när det är några dagar kvar till Sandsjöbacka Trail där jag hade planer på att springa antingen 44km eller 82km, beroende på formen. Nu får jag tyvärr avstå helt och heja på mina vänner som springer istället. Istället får jag hoppas på att kunna ställa upp på Bocksten Trailrun Winter som går av stapeln två veckor senare. Vi får väl se...