TrailCamp

I lördags, den 6 maj, var det åter dags för ett nytt TrailCamp på Skärbäcks gård som ligger inom Åkulla bokskogar. Ett oerhört vackert område med runt 10 olika naturreservat som består av ljusa bokskogar och trolska mossklädda granskogar och därtill ett tjugotal utspridda sjöar. Ett paradis för löpare, cyklister och vandrare.

Vi samlades på gården kl 09.00 för en kort genomgång av dagens upplägg. För ovanlighetens skull var vi bara 8 deltagare i år, det brukar ligga på mellan 20-30 personer då lägret ligger bra i tiden som en uppladdning för löpare som ska springa Göteborgsvarvet. Men den här gången var det ett litet gäng som stack ut på första rundan runt halv tio.

Förmiddagspasset blev en 14km tur upp längs med Lillesjön, över till Kalvsjön för att sedan fortsätta upp runt Valasjön och ner via Grytsjön och Lillesjön igen. 20 grader varmt, nästan helt vindstilla, spegelblanka sjöar och fågelkvitter som enda ljud utöver våra egna löpsteg. Helt fantastiskt att glida fram i terrängen och prata löpning, utrustning, löpteknik osv med likasinnade och bara njuta fullt ut av friheten.

 

Efter en kanonlunch utomhus på Öströö Fårfarm gick vi ut för pass nummer två vid 14.30-tiden. Första kilometern på ett dubbelpass är ofta lite stel, men den här gången kändes det ganska bra redan från start. Vi stack iväg på en tur runt Skärsjön, upp ovanför Rörsjön, över till Bexellstigen runt Grytsjön och ner via Lillesjön igen. Totalsträckan för det andra passet slutade på 16,5km men jag hade haft krafter nog att kunna fortsätta många km till. Det är grymt skönt att ha kommit till det stadiet i träningen att det även efter 30km finns mycket kraft kvar. Det intressanta efteråt var att träningseffekten på de båda passen låg på 2,4 resp 2,8 vilket är ganska lågt för mig på den här distansen. Det är ett gott tecken på att kroppen har anpassat sig till mängdträningen.

Utöver den natursköna rundan med lite mer tekniska stenpartier än den förra rundan, var det som stack ut mest att jag höll på att lämna skogen bakom mig med endast en sko kvar på fötterna. Vid ett lerigt parti fastnade ena skon och det var med nöd och näppe jag kunde se den nertryckt i leran. Det hade varit mycket intressant att se hur det hade löst sig om skon hade suttit några centimeter längre ner och täckts helt och hållet.

Som tidigare camper så var det här en enorm energy boost och man samlar kraft för flera veckor framåt. Och liksom tidigare tillfällen hade vi otrolig tur med vädret. Klarblå himmel och behaglig temperatur, på snudd för varmt. Men med tillräckligt med vätska var det inga problem att klara båda passen. Något jag förmodligen hade tyckt varit jobbigare för ett par år sedan.

Förhoppningsvis var det här inte sista campet, men med tanke på uppslutningen vet man ju aldrig. Men jag är förmodligen tillbaka i de här skogarna redan nästa helg för en riktig långkörare. Just de här veckorna när boken slår ut är det osannolikt vacker här.