Det är inget nytt, vi har diskuterat det här otaliga gånger i olika forum. Men jag kan ändå inte låta bli att så gott som dagligen förundras och förfasas över den aviga inställning många har gentemot träning. Inte bara löpning, utan motion i allmänhet.
En normal vecka försöker jag få till 2-4 träningspass, mestadels löpning men ibland klämmer jag till med ett cykel- eller simpass. Även om jag älskar ultralöpning så ligger de flesta pass på mellan 30-90 minuter, dvs ingen extrem träningstid. Jag håller inte heller något extremt högt tempo på mina pass utan håller det ganska lugnt för att inte slita onödigt hårt på min 43-åriga kropp. Ändå får jag med jämna mellanrum höra att "jag tränar för mycket" eller "det kan aldrig vara nyttigt med så mycket träning". Det har lugnat ner sig lite under det senaste året, men kommentarerna dyker upp med jämna mellanrum.
Varför är det så här? Varför är det legitimt att kritisera en annan människas val att röra på sig mer än en gång i veckan? När det gäller andra val här i livet är det ju INTE ok att tycka till eller ta ställning.
Om jag påpekar för mina arbetskamrater att de inte bör äta så mycket godis, att de inte bör äta kakor på frukostrasten, och efter lunchen och sedan till eftermiddagskaffet så är det mig det är fel på som väljer att inte stoppa i mig så mycket onyttigt. Och att säga till någon som dricker minst en öl varje kväll att det kanske kan vara bra att hoppa över ölen några kvällar, eller påpekar för någon annan att de kanske inte ska äta snabbmat varje lunch, det är tydligen inte ok. Men att ifrågasätta sundheten i att röra på sig är helt ok och inte det minsta konstigt. Och att kritisera en rökare gör man inte heller ostraffat, det är minsann inte min sak att säga hur de ska leva sina liv...
Handlar det om avundsjuka? Eller är det osäkerhet, eller bara ren missunnsamhet? Eller finns det någon annan anledning till varför det är ok att hugga på flitiga motionärer, men inte ok att tycka till om alkohol, nikotin, skräpmat, för mycket tv-tittande osv...?
Allt det här kan jag naturligtvis leva med utan problem, jag väljer själv hur mycket jag tränar och bryr mig i själva verket inte så mycket om kommentarerna. Det är mest av nyfikenhet jag ställer frågan - varför är det ok i vissa fall men inte i andra? Och vill mina medmänniskor leva ett ohälsosamt liv så är det givetvis upp till dem själva. De enda jag faktiskt vill påverka att leva ett någorlunda sunt liv är mina egna barn.
Något som däremot skrämmer mig enormt mycket är många ungas syn på rörelse. Visst finns det många ungdomar som spelar fotboll, tennis och innebandy eller sysslar med orientering, ridning, dans osv. Men VARDAGSMOTIONEN, vad händer med den? Den senaste trenden med air board eller hoover board måste vara den i modern tid farligaste uppfinningen för folkhälsan. Visst ser det kul ut när ungarna bara glider fram på gatan, men all rörelse som kommer genom att gå, cykla, springa, klättra i träd osv går inte att ersätta på något enstaka träningspass med fotbollslaget. Den rörelsen vill kroppen tillgodogöra sig dagligen.
Lägg därtill den lavinartade ökningen av sålda elcyklar. Visst kan det vara bra om en elcykel får någon att minska på bilåkningen. Då får personen i fråga mer motion än tidigare och mer frisk luft och det är dessutom snällare mot miljön. Men när andra går från sina vanliga cyklar till elcyklar har vi plötsligt tappat ännu några vardagsmotionärer.
Jag hoppas innerligt att det är en snabbt övergående fluga vi ser just nu, men jag är rädd att det tvärtom bara är början. Människan är alldeles för lat av naturen och letar ständigt efter genvägar. Och den yngre generationen som har fått upp ögonen för air boardens smidighet att ta sig fram utan ansträngning kommer troligtvis inte att minska i omfattning utan vi kommer att se fler och fler ungdomar på glid i framtiden. Mina egna barn och många av deras kompisar har just air board högt upp på sina önskelistor inför kommande födelsedagar och inför julen.
Men, hur ska vi vända på det här? Hur ska vi få den stora allmänheten att 1) röra sig mer i vardagen? 2) acceptera motionärerna i större utsträckning utan att slänga in sina gliringar om mängden träning? och 3) få ungdomarna att skrota sina air boards och fullt friska vuxna män och kvinnor att byta elcykeln mot en cykel där man måste trampa själv för att komma framåt?
Jag sitter tyvärr inte inne med facit. Hade jag vetat hade jag tagit itu med problemet för länge sedan! Kanske kan spelindustrin utveckla fler varianter på Pokemon Go. Vem kunde gissa för ett halvår sedan att just spelindustrin skulle kunna få barn och vuxna att ge sig ut på långa promenader...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar